Istället för att försöka få en vaccinfabrik till Kalmar lade Kalmar kommun och regionförbundet allt sitt krut på Fanerdun.
– En inhemsk vaccinfabrik hade varit väldigt bra för Sverige och vi ville naturligtvis att den skulle ligga i Kalmar, säger Björn Olsen, professor i zoonotisk ekologi och epidemiologi och expert på fågelinfluensa efter många års arbete på Högskolan i Kalmar, nuvarande Linnéuniversitetet.
Det var 2005 när pandemihotet var ett hett diskussionsämne. Kalmar var snabbt ut, men tappade sedan initiativet.
– Plastleksaker kom emellan. Kommunen och regionförbundet kunde inte arbeta för båda projekten, och valde att lägga allt krut på Fanerdun.
Björn Olsen hoppas fortfarande på att Sverige ska satsa på egen inhemsk tillverkning av vaccin. Där skulle man kunna producera vaccin för årligt återkommande influensor men också ha en beredskap för pandemier.
Nationalekonomiskt skulle Sverige tjäna på inhemsk produktion och psykologiskt skulle det vara en trygghet att veta att det finns vaccin i ett tidigt stadium när en pandemi utbryter.
För pandemier kommer att komma, det är bara en fråga om när, säger Björn Olsen.
Men nu när intresset för fågelinfluensan svalnat finns för närvarande inga politiska ambitioner att satsa på en fabrik.
Nuvarande regeringen är betydligt mindre intresserad av vaccinfabrik än vad den socialdemokratiska var, och anser att läkemedelsbranschen får sköta vaccintillverkningen själv.
Men Björn Olsen menar att frågan är för viktig för det, och skulle se en lösning där läkemedelsbransch och stat samarbetar.
Kostnaden för en fabrik är inte alls så dyr, om man jämför med vad inköp av vaccin kostar.
– Och för staten handlar det inte om mer än vad ett par, tre Jasplan kostar.
Björn Olsen tror och hoppas att det blir en fabrik i framtiden. Men då lär Kalmar inte finnas med som en kandidat, Kalmar hade sin chans för fem år sedan men försatte tillfället.
– I och med att det var vi i Kalmar som föreslog vaccinfabrik hade vi ett försprång. Men efter ett halvår hade flera andra aktörer förstått innebörden i förslaget, och både Uppsala och Stockholm ville ha fabriken. De har ju närheten till regeringskansliet och helt andra möjligheter att lobba. Sitter man i en kolsäck som Kalmar måste man ha en mycket mer avancerad lobbyorganisation. Men vad gjorde regionförbundet i Kalmar när konkurrensen hårdnade? Jo, då gav de upp.
En kinesisk affärsman hade visat intresse för samma tomt som var tänkt för vaccinfabriken, och nu började både kommun och regionförbund att arbeta för att Fanerdun skulle lyckas i Kalmar.
Sedan kom Växjöföretaget Kärnhem och ville bygga World Trade Center-filial i Kalmar. Nu hade regionförbund och kommun definitivt inte tid med vaccin-frågan, menar Björn Olsen.
– Det var synd att Kalmar inte hade bättre lobbyverksamhet, för då hade vi fasen tagit hem den här vaccinfabriken. Dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson som först var kritiskt insåg fördelarna och vände. Och vi hade fler bra argument för Kalmar, inte minst regionalpolitiska. Det var nära.
Så visst svider den klena uppbackningen från Kalmar fortfarande, med tanke på hur mycket en spetsfabrik inom biomedicin hade betytt både för Kalmars utveckling och för universitetets.
källa: ostran.se